AKT-tidningen lyfte fram till diskussion PEth-testningen, som på senare tiden använts allt oftare vid företagshälsovården. Med testet har man undersökt en anställds alkoholanvändning. Förmodligen mäter testet alkoholanvändningen på lång sikt.

Trots det finns det oklarhet, hur tillförlitligt testet indikerar fortsatt och långvarig förbrukning – eller om en tillfällig kraftig alkoholkonsumtion, d.v.s. berusningsdrickande, kan höja värdena till skyarna. Sakkunniga är inte enade kring detta.

Konsensus är att alkohol inte hör till jobbet. Alkolås kunde man installera i alla fordon. Lika självklart är att arbetstagarnas rättsskydd ska säkras.

PEth-testets tillförlitlighet bör granskas vidare. Likaså testningen och processen därtill, samt bör det regleras hur resultaten rapporteras till arbetsgivarna.

Det är verkligen förundransvärt ifall enstaka testresultat orsakar, att en anställd blir sjukskriven utan lön, eller till och med kommer att betyda att anställningen upphör. Det är fråga om stor helhet berörande en persons försörjning och anställningstrygghet.

Diskussionen kring saken har varit nödvändigt och väckt intresse. Frågan togs upp av YLE, aftonpressen samt Helsingin Sanomat, som skrev om det i sin ledare. Finlands Näringsliv EK har kommenterat kring frågan, att arbetsgivarna är oroade över arbetstagarnas hälsa, vila och uppmärksamhet i arbetet.

Inom transportbranschen avslöjar denna diskussion arbetsgivarnas starka dubbelmoral. Arbetsgivarna har inte bekymrat över anställdas orkande. Tvärtom har man strävat för mer flexibilitet i de redan avsevärt utsträckta arbetstiderna.

En kombiförares arbetsdagslängd kan enligt kollektivavtalet vara 15 timmar. Arbetsgivaren kan införa tre sådana arbetsdagar i rad. Den 11 timmars dygnsvilan som föreskrivs i kör- och vilotidsförordningen, kan förkortas till nio timmar, totalt sex gånger under en tvåveckorsperiod.

Arbetsgivaren kan därför införa tre 15-timmars dagar och sedan ytterligare 13-timmars dagar därefter. Den förkortade nio timmars dygnsvilan är ett kort snitt. Under den tiden ska man komma hem från jobbet, äta, tvätta, lugna sig, sova och förbereda sig för en ny start: sömnen kan lätt bli endast fem timmar. Dessutom kan denna korta dygnsvila vara mitt på dagen i stället för natten.

Dessa arbetstider berör också livet allmänt. Hemma finns en familj som förtjänar uppmärksamhet.

Inte det ens räcker för arbetsgivarna. Arbets- och vilotidsförordningen tillåter upp till 17-timmars dagar och arbetsgivarna skulle vilja ha sådana. Vid den punkten i fråga, är tryggheten inte längre ett problem.

För arbetsgivaren skulle det vara viktigare att oroa över hur trötta anställda är av brist på sömn. Inom transportbranschen skulle det vara livsviktigt att se till att anställda har mänskliga kör- och vilotider. Arbetsförhållandena måste utvecklas så, att det tillåter människor att återhämta och leva ett fullvärdigt familjeliv.

Översättning Kenneth Liukkonen