Nyheterna om arbetskraftsexploateringen gick i känslorna hos finländarna. Tillväckninen orsakades av Paavo Teittinens bok ”Pitkä vuoro – Kuinka moderni orjuus juurtui Suomeen”.

Känslan var gemensam. Vi finländare kan inte behandla människor, till exempel ukrainska flyktingar, så här illa. Inte här hos oss. I Finland måste man följa finska arbetsvillkor.

Löner ska betalas och människor behandlas väl. Det behövs samarbete för att hitta lösningar.

FFC och dess medlemsföreningar tog upp kriminaliseringen av underbetalning som en lösning. Som motsats till vad som påstås, kräver genomförande inte en minimilönelag. På EU-nivå har man utgått från att en minimilönelag inte behövs i länder, där kollektivavtalssystemet är tillräckligt omfattande. Kollektivavtal är således en bra grund för att bestämma lönenivåerna i Finland.

Finlands Näringsliv EK hann redan kommentera, att den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig i lönefrågorna. Men är den det?

Om en arbetsgivare betalar anställda för lite, till exempel lämnar övertid och tillägg obetalda, eller inte överhuvudtaget betalar lönen enligt kollektivavtalets bestämmelser, vad är då största straffen? Svaret kan överraska många. Det största straffet är att rätta lönen ska betalas. Arbetsgivaren får inte straff av något slag. Du läste rätt. Risken från att ha åkt fast, är obefintlig.

Alla som har ett körkort känner till förebyggande effekten av böter. Varför skulle vi betala parkeringsavgifter eller parkera endast där det är tillåtet överhuvudtaget? Varför kör vi enligt hastighetsbegränsningarna? Anledningen är risken att bli fast och få böter.

Människor är bekväma av sig, även arbetsgivare är det. Och också arbetsgivaren kan behöva sanktioner, för att göra sakerna enligt lagen.

Inte heller fackföreningarna vill gå till domstol för varje enskild incident. Men tydliga sanktioner behövs. I stället för nedskärningar, behövs mer offentliga resurser till att övervaka arbetsmarknaden, hos polisen, skattemyndigheterna och regionförvaltningsmyndigheten. Arbetslivet måste fungera enligt boken.

Fackföreningarna är viktiga aktörer tillsammans med myndigheterna. I fackföreningarna är det möjligt att se vad som pågår på arbetsplatserna och hur anställda har det. Fackföreningarnas käromålsrätt skulle göra det möjligt för facket, att agera mer effektivt för de anställdas sak.

Det största hotet nu är om ingenting görs. Polariseringen av arbetsmarknaden fördjupas. Med Teittinens ord, godkänner man ”modernt slaveri” i all tysthet. Det är inte endast invandrare det berör, utan också vanliga finländare, särskilt unga arbetstagare, som inte alltid vågar fråga något efter lönen då de börjar arbeta. Som medlem i en fackförening är en anställd, ung såsom gammal, i varje fall bättre tryggad på arbetsmarknaden.